Det har hänt grejjer
Jag fick ett sms för en stund sen, Från en väldigt väääldigt gammal kompis, Therese.. hon skrev att de var idag 2 år sedan som hon blev tillsammans med sin pojkvän, då slog det mig ( jätteglad för eran skull vill ja också säga ;)
Idag är de 2 år sedan och 2 dagar sedan ja kom hem från USA, jag och arta landade i göteborg.. de hade precis blivit höst och allt såg helt annorlunda ut från New jersey, det var hemma , hemma på riktigt liksom. Ja tror ja gick hemma i en vecka, sen höll ja på att dö utav rastlöshet, ja testade mina bakskills och mina nya grejj blev knäckebröd då ja inte fick mina bröd att jäsa haha.
jag kontakta min gamla chef på äldreboendet jag slitit på sen ja vart 18. Ett korrupt äldrebende och jag utan kontakter eller utbildning blev utan jobb. Jag tog mig i kragen och gick till LSSkontoret, där var ja inte heller särskilt attraktiv eftersom ja gick utan utbildning. I december ringde jag komvux och anmälde mig till omvårdnadsprogrammet som skulle dra igång i januari. Efter det small det, jag fick komma intill på 2 gruppbostäder, jobbade 165 h varje månad i 1 1/2 års tid och slet med mina betyg, de resulterade i mvg i alla ämnen utom 1, Magkatarr, ja fick gå på timmar på 5 gruppbosäter och så fick ja hänga lite extra på ett dagcenter.. de ledde till ingången i mitt nya liv... Med dem betygen kom ja in på Sjuksköterskeutbildiningen här i eskilstuna. Jag har lärt känna så otroligt mkt nya människor, har lärt känna mig själv och vet nu vad jag vill göra med mitt liv. Alla runt om mig har gått vidare, allt ser så annorlunda ut utifrån, men när man kikar närmare är alla som dem var förr..
Jag är så enormt tacksam för allt ja utsatt mig för, för alla dom gångerna jag blivit totalt överkörd och styrd med, för alla gånger jag mått dåligt för jag haft så extremt ont i magen att jag inte vetat vart ja skulle tagit vägen, för alla gånger jag skrivit prov och lämnat in inlämningar och de har kommit tillbaka med raketer och konfetti och fina ord som bekräftat mig, för att jag fått så mkt postitiv feedback och att människor har genuina om det! för alla galna stunder på jobbet, på komvux och galna utekvällar i Åmål - jo men vi kan ;)
Jag har lärt mig att allt handlar om inställning, och att man bestämmer själv vad man gör i sitt liv. För hur mkt motgång, hur många nederlag och så låg man nu kan känna sig finns det ALLTID något att kämpa för. man är inte färdig förrens man är färdig. jag tror stenhårt på att man utsätts för saker för att bli stark, starkare, och det kommer belöna sig. kanske inte idag, kanske inte imorgon men de kommer.
Nu har ja kastat mig ut utan att veta om ja verkligen kan flyga , kommer ja fixa detta, ja det vet jag inte än, men ja ska kämpa, ja tänker inte ge mig, jag vet att detta är det jag vill göra. ja känner det så starkt. Men de kommer inte bli lätt, de kommer bli jättesvårt, och tuuft och tungt, men dessa veckor jag bott här har jag haft så mkt roligt, jag har verkligen hittat kompisar som ja har klickat ordentligt med. vi kompletterar varandra en hel del och detta känns sjukt spännande. jag kan inte låta blir att vara miss excited hela tiden. det är som ett stort blurr och jag vill vara mitt i allt hela tiden :D
Märks det att ja har en bra dag kanske ahha ?
ja ska vatr fall nu fortsätta läsa, vem ger mig energin? Är det jag själv som bara alstrar? ingen aning, men ja är tacksam!
det var bara det ja ville säga :)
Saknar er där hemma, allihopa!
och jag tycker om er som finns här runt mig, det hade inte vart samma sak utan er :)
Xoxo, Angelica
Idag är de 2 år sedan och 2 dagar sedan ja kom hem från USA, jag och arta landade i göteborg.. de hade precis blivit höst och allt såg helt annorlunda ut från New jersey, det var hemma , hemma på riktigt liksom. Ja tror ja gick hemma i en vecka, sen höll ja på att dö utav rastlöshet, ja testade mina bakskills och mina nya grejj blev knäckebröd då ja inte fick mina bröd att jäsa haha.
jag kontakta min gamla chef på äldreboendet jag slitit på sen ja vart 18. Ett korrupt äldrebende och jag utan kontakter eller utbildning blev utan jobb. Jag tog mig i kragen och gick till LSSkontoret, där var ja inte heller särskilt attraktiv eftersom ja gick utan utbildning. I december ringde jag komvux och anmälde mig till omvårdnadsprogrammet som skulle dra igång i januari. Efter det small det, jag fick komma intill på 2 gruppbostäder, jobbade 165 h varje månad i 1 1/2 års tid och slet med mina betyg, de resulterade i mvg i alla ämnen utom 1, Magkatarr, ja fick gå på timmar på 5 gruppbosäter och så fick ja hänga lite extra på ett dagcenter.. de ledde till ingången i mitt nya liv... Med dem betygen kom ja in på Sjuksköterskeutbildiningen här i eskilstuna. Jag har lärt känna så otroligt mkt nya människor, har lärt känna mig själv och vet nu vad jag vill göra med mitt liv. Alla runt om mig har gått vidare, allt ser så annorlunda ut utifrån, men när man kikar närmare är alla som dem var förr..
Jag är så enormt tacksam för allt ja utsatt mig för, för alla dom gångerna jag blivit totalt överkörd och styrd med, för alla gånger jag mått dåligt för jag haft så extremt ont i magen att jag inte vetat vart ja skulle tagit vägen, för alla gånger jag skrivit prov och lämnat in inlämningar och de har kommit tillbaka med raketer och konfetti och fina ord som bekräftat mig, för att jag fått så mkt postitiv feedback och att människor har genuina om det! för alla galna stunder på jobbet, på komvux och galna utekvällar i Åmål - jo men vi kan ;)
Jag har lärt mig att allt handlar om inställning, och att man bestämmer själv vad man gör i sitt liv. För hur mkt motgång, hur många nederlag och så låg man nu kan känna sig finns det ALLTID något att kämpa för. man är inte färdig förrens man är färdig. jag tror stenhårt på att man utsätts för saker för att bli stark, starkare, och det kommer belöna sig. kanske inte idag, kanske inte imorgon men de kommer.
Nu har ja kastat mig ut utan att veta om ja verkligen kan flyga , kommer ja fixa detta, ja det vet jag inte än, men ja ska kämpa, ja tänker inte ge mig, jag vet att detta är det jag vill göra. ja känner det så starkt. Men de kommer inte bli lätt, de kommer bli jättesvårt, och tuuft och tungt, men dessa veckor jag bott här har jag haft så mkt roligt, jag har verkligen hittat kompisar som ja har klickat ordentligt med. vi kompletterar varandra en hel del och detta känns sjukt spännande. jag kan inte låta blir att vara miss excited hela tiden. det är som ett stort blurr och jag vill vara mitt i allt hela tiden :D
Märks det att ja har en bra dag kanske ahha ?
ja ska vatr fall nu fortsätta läsa, vem ger mig energin? Är det jag själv som bara alstrar? ingen aning, men ja är tacksam!
det var bara det ja ville säga :)
Saknar er där hemma, allihopa!
och jag tycker om er som finns här runt mig, det hade inte vart samma sak utan er :)
Xoxo, Angelica
Kommentarer
Postat av: Therese
Du är vell bara för söt <3
Postat av: Julia
Jättefint! Vi ska kämpa igenom denna utbildning tillsammans!
Postat av: Ellen
Awsome!! :)
Postat av: Sandra
Du e grym vännen!!!
Trackback